GällivareEn natt på campingen gjorde susen. Duschat, badat bastu och skjölt upp lite kläder. Lagade en fantastisk middag med pasta och pastasås av cream fraiche, lök, oliver och tonfisk. Vår meny ser ganska torftig och enformig ut. Det blir mycket pasta och varma koppen där Carros favorit är lax med spenat medan Bettans består av ädelost.På campingen träffade vi Nadia från Borlänge. Hon var på väg mot Kiruna och Nikkaluokta för att sedan gå upp på Kebnekaise, Sveriges högsta berg och sedan cykla hem igen. Imponernade tjej!Vi styr vår kosa mot Jokkmokk.Hälsningar Carro och Bettan

LappeasuandoVår andra dag på cykel tog vi oss över på svensk mark när vi passerade Karesuando. Det var skönt att lämna finska vägar som endast erbjöd böjlande horisontlånga raksträckor. I sverige förändrades terrängen och vi fick istället långa motlut och en hel del vägarbeten bestående av grus. Carro cyklade morskt över medan Bettan hoppade av och gick. En vurpa i Karesuando tidigare på dagen hade gjort Bettan lite skärrad, därav försiktigheten. Trötta och blöta i regnet fick Carro till slut sin vilja igenom, att slå läger i skogskanten vid en stenvalvsbro. Till Bettans fasa, en mygghåla! Carro lierade sig med myggen och stod för matlagningen den kvällen. På morgonen är vi åter glada att vara på vägen med torra kläder och ny ork.I Ryssajoki naturrastplats överraskades vi av en öppen raststuga och i skydd från både regn och mygg kan vi lugn och ro äta vår lunch. Vi når tillslut Vittangi. Där kunde vi konstatera att nio mil på en dag är än så länge i längsta laget för våra kroppar. Bettans ena knä ömmade och tigerbalsam fick visa sina mirakelkonster.Klockan 06.30 vaknade vi i Vittangi av den outhärdliga tälthettan. Vi hade trots det sovit gott och Bettan hade sluppit att väcka Carro på grund av förkylda snarkningarIdag fick lugnet råda och vi slog läger redan efter drygt fyra mil nere vid en brygga, vid en rastplats med både vattenkran och toalett, lyx!

Treriksröset Idag har sommarens stora äventyr börjat. Klockan 10 i morse gick båten "Malla" mot den ökända Cementklumpen, vid Sveriges nordligaste punkt, där Sverige, Norge och Finland möts. De sista kilometrarna fick våra apostlahästar komma till användning. Vid röset konstaterar vi med hungriga ögon, nu finns det bara en väg, söder över! Dagen som ståtar med strålande sol får ivriga rumpor att starta trampandet en dag tidigare än den inofficiella planeringen utlovat. Efter cirka sex mil letar vi oss genom skogen och finner en fors där vi slår läger för natten. Med dagens etapp har vi redan en dag till godo innan cyklingen egentligen ens har börjat. Det känns bra och sänker pressen på oss en aning. Med förväntansfulla upplevelser hälsar vi er varmt välkomna att följa vårt äventyr, från norr till söder. Äntligen är vi på väg! Hälsningar Carro och Bettan