LappeasuandoVår andra dag på cykel tog vi oss över på svensk mark när vi passerade Karesuando. Det var skönt att lämna finska vägar som endast erbjöd böjlande horisontlånga raksträckor. I sverige förändrades terrängen och vi fick istället långa motlut och en hel del vägarbeten bestående av grus. Carro cyklade morskt över medan Bettan hoppade av och gick. En vurpa i Karesuando tidigare på dagen hade gjort Bettan lite skärrad, därav försiktigheten. Trötta och blöta i regnet fick Carro till slut sin vilja igenom, att slå läger i skogskanten vid en stenvalvsbro. Till Bettans fasa, en mygghåla! Carro lierade sig med myggen och stod för matlagningen den kvällen. På morgonen är vi åter glada att vara på vägen med torra kläder och ny ork.I Ryssajoki naturrastplats överraskades vi av en öppen raststuga och i skydd från både regn och mygg kan vi lugn och ro äta vår lunch. Vi når tillslut Vittangi. Där kunde vi konstatera att nio mil på en dag är än så länge i längsta laget för våra kroppar. Bettans ena knä ömmade och tigerbalsam fick visa sina mirakelkonster.Klockan 06.30 vaknade vi i Vittangi av den outhärdliga tälthettan. Vi hade trots det sovit gott och Bettan hade sluppit att väcka Carro på grund av förkylda snarkningarIdag fick lugnet råda och vi slog läger redan efter drygt fyra mil nere vid en brygga, vid en rastplats med både vattenkran och toalett, lyx!